För någon dag sedan fick jag en förfrågan av Erik, som jag delade hus med i Fellingsbro. Han undrade om jag vill illustrera en bilderbok han skrivit manus till. Ååå vad glad jag blev! för det klart jag vill! Jag älskar bilderböcker, skrev ju till och med en c-uppsats (som visade sig vara en D-uppsats) om barns förhållande och tankar kring bilderböcker.

Så nu har vi spånat lite om stil och inspiration och jag har kollat på massor gamla bilder jag ritat. Det är roligt att prova olika stilar och tekniker, se vad olika material ger för effekt och sånt konstnärligt tjafs. Jag längtar som en tok tills jag kan rita igen! fast jag kanske kan prova att klippa lite? och göra ett kollage... måste prova på en gång...

Tre bilder jag gjorde för många år sedan... 2005 var det kanske. Gillar att se ett motiv med olika färgläggnings tekniker, tror dock att den sista inte är klar... Ser man vem det är som bilderna föreställer?

Jag har inte haft mitt definivt sista ögonblick än. Den stunden vet jag inte när den sker, och det är ju tur! För tänk vilken ångest att veta när man ska dö! Jag skulle inte koncentrera mig på att leva, bara bli stressad över allt jag vill göra och alla jag vill träffa och att jag efter det ögonblicket inte får något mer. Det är liksom bättre att inte veta när döden kommer...

(Döden pratar med en annan knutte i Good omens av Terry Pratchett och Neil Gaiman)

 

Jag har som ambition att lyssna på mig själv och göra det som känns bra. Kan tycka att jag bör kämpa lite mer med denna ambition, för det är svårt att förverkliga den många gånger. Man hör ju så mycket mer än sig själv.

Just nu saknar jag mina vänner och mina systrar. Sitter i vår nya soffa och skriver ett inlägg för jag har inget bättre för mig. Vet inte om det är någon som läser min blogg... men det är ändå en slags sysselsättning. Något att göra. När det är såhär segt att gå hemma är det lätt att sakna sina vänner och sina systrar. För dom är ju så bra! Men i helgen ska vi till Stockholm och då får jag ju träffa en av systrarna och flera vänner. YES!

En första

Få mig att gråta är inte så svårt! Jag gråter av sorg, glädje, rädsla och ilska. När jag ser någon med nämnda känslor kan jag också gråta. Och någon gång i månaden kan jag till och med gråta för att jag ska äta spagetti eller att det föds lamm på TV. Vad kan inte få en att börja gråta?

Att stå i fönstret och titta ut på fåglarna i trädet samtidigt som jag äter på en clementin får mig att må bättre. Att titta på fåglar i allmänhet får mig att må bättre. Att se en fågel och sedan slå upp den i min fågelbok är också en stämningshöjare. Men när fåglarna kommer för nära är det inte så roligt längre...

Det är mycket som jag blir upprörd över. Några exempel är:

när folk inte lyssnar på andra folk
när folk inte visar respekt för andra folk, naturen eller livet
när folk som bestämmer väljer att det ska vara typ hockey på TV istället för mina bästa program
när folk som bestämmer väljer att göra om typ That '70s show themet till någon form av julsång
när folk skiter i att göra det dom kan
när folk säljer kläder, Iphones och annat trams för en billig peng som bara är billig för att barn har slitit för sitt liv
när folk välkomnar Super nanny till sitt hem och på allvar ignorerar sina barns känslor
när folk jag bor med har ätit upp mitt godis

På ett ögonblick kan någonting bli något annat. Du såg ett UFO en natt och jag såg ett troll igår. Men ett ögonblick senare så var det borta och världen var på riktigt igen. Men tänk vad som finns i det där ögonblicket! Då ser du sånt som du inte ser annars, det där som finns mitt emellan. Då finns allt! Men ett annat ögonblick kommer jämt och så blir allt grått igen.

September. Det är slutet på sommaren, just nu blåser och regnar det som fan. Häromdagen på min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) - förskola gick jag på gården i kortärmat hela eftermiddagen och vi åt mellanmål ute. För nu har jag VFU/praktik i fem veckor. Jag suger åt mig som en svamp för snart är terminen slut och jag ska jobba "på riktigt". Något jag inte suger åt mig är litteraturen som jag ska läsa... När jag kommer hem har jag ingen ork till något. Men imorgon ska jag ringa för att få en tid till kuratorn på universitetet. För min hand spökar i mitt huvud. Förra helgen var det roligt ändå för var vi på Hugo som öppnades här i Finspång. Gratis mat och lite mycket öl och massa roliga människor jag inte träffat på hundra år! Nästa helg åker vi till Borås för att fira en flytt. Det finns mycket att göra när hösten kommer. Men helst önskar jag att det var juni igen. Fast hösten kan vara fin den med i och för sig!

Det finns en del som jag ångrar, men det kan jag ändå inte göra ogjort. För det har redan skett, och nu är det just nu och det som kan göras är det som händer nu. Men en del val sitter kvar och gnager lite. Hur hade det blivit och vad hade det blivit av mig? Jag får ta dessa gnagningar som en påminnelse om att göra det som känns i hjärtat. För känns det så kan det inte vara fel, för det finns inget facit i livet.

igen ändras rubriken, det är ju omöjligt att välja!