Det som toppar listan är ständiga nummer ett; mörkret - allt som finns och inte finns när ljuset försvinner. Sen är det ensamheten, ovissheten, döden, mig själv och min kropp. Kommer du hem? När dör du? Hur ont har ni? Varför ringer du inte? Just nu är min kropp en rädsla också, för den skrämmer mig. Hjärnan tänker liksom fel hela tiden och mina kroppsdelar håller på att gå sönder. Ortroser, inlägg, undersökningar, utvärderingar och operationer ger mig en känsla av rädsla. Hur kommer det bli sen? Blir det bra då? Kommer allt tillbaka om det går bra?