Det finns en del som jag ångrar, men det kan jag ändå inte göra ogjort. För det har redan skett, och nu är det just nu och det som kan göras är det som händer nu. Men en del val sitter kvar och gnager lite. Hur hade det blivit och vad hade det blivit av mig? Jag får ta dessa gnagningar som en påminnelse om att göra det som känns i hjärtat. För känns det så kan det inte vara fel, för det finns inget facit i livet.