September. Det är slutet på sommaren, just nu blåser och regnar det som fan. Häromdagen på min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) - förskola gick jag på gården i kortärmat hela eftermiddagen och vi åt mellanmål ute. För nu har jag VFU/praktik i fem veckor. Jag suger åt mig som en svamp för snart är terminen slut och jag ska jobba "på riktigt". Något jag inte suger åt mig är litteraturen som jag ska läsa... När jag kommer hem har jag ingen ork till något. Men imorgon ska jag ringa för att få en tid till kuratorn på universitetet. För min hand spökar i mitt huvud. Förra helgen var det roligt ändå för var vi på Hugo som öppnades här i Finspång. Gratis mat och lite mycket öl och massa roliga människor jag inte träffat på hundra år! Nästa helg åker vi till Borås för att fira en flytt. Det finns mycket att göra när hösten kommer. Men helst önskar jag att det var juni igen. Fast hösten kan vara fin den med i och för sig!

Det finns en del som jag ångrar, men det kan jag ändå inte göra ogjort. För det har redan skett, och nu är det just nu och det som kan göras är det som händer nu. Men en del val sitter kvar och gnager lite. Hur hade det blivit och vad hade det blivit av mig? Jag får ta dessa gnagningar som en påminnelse om att göra det som känns i hjärtat. För känns det så kan det inte vara fel, för det finns inget facit i livet.