fruar och mammor

Jag kan inte koncentrera mig. hjärnan tänker på hemskheter. oroande sms, gråtfyllda telefonsamtal, rädsla och känslan av att förlora all kontroll. jag vill bara hålla om dig, men jag vill inte tränga mig på. säga att det blir bättre. men att de hemska känslorna kommer alltid finnas kvar. mina får mig fortfarande att börja gråta, efter fem år...

En liten älskad mamma som inte kan prata, bara gråter och en pappa som kramar om oss. gifter och strålar. en lång korridor med ett litet rum med foto på hundar. en liten älskad mamma som inte kan prata, bara kräks och en pappa och en lillasyster som hjälper till. sköterskor och blommor. en kyrkogård och en liten älskad mamma som inte orkar prata, bara gråter och en storasyster som kramas. en tid går och en liten älskad familj kramas fortfarande.

Jag ser erat fönster när jag tittar upp. du ser vårat. du vet att jag finns här va?   

Kommentarer
Postat av: Helena

Varför skriver du så... Nu började jag ju gråta...

2009-06-04 @ 14:56:21
Postat av: Femma

Det är sån tur att jag har dig. & vad hemskt du & ni har fått stå ut med. Nu vet jag också hur det är. Men idag ska hon i alla fall få komma hem. Fast först få ännu mera blod.

All kärlek till dig, min vän.

2009-06-08 @ 09:33:52
Postat av: Hanna

helena:

jag var tvungen att få det ut ur systemet. jag grät när jag skrev. saknar dig!!



femma:

det är tur att vi har varandra! för det är inte lätt att vara hel när folk runt omkring bokstavligen går sönder.

all kärlek till dig med.

2009-06-17 @ 10:56:57
URL: http://mannagrynshanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback