Jag och det som finns i mitt liv 08
Jag minns...
...familjen sitter i bilen en sommardag och vi hämtar hem älskade Fanny. Hon är så liten och sitter i Helenas knä och flämtar sådär gulligt med tungan. Min kropp fylls med glädje och kärlek!
...ett sammanbrott och Samuel lyfter upp mig och sätter mig i hans knä. Han tröstar och håller om mig hårt.
...mormors begravning och jag går armkrok med min gammelmoster till bilen. Hon tog tag i min arm och pratade finska med mig, jag förstod inte ett ord men vi gav varandra stöd.
...jag och mina systrar ligger i Helenas säng och vi får alla tre plats under täcket och vi ligger där och fnittar och skrattet bara bubblar i magen.
...min mamma säger ingenting, hon står tyst och bara börjar gråta. Jag kramar om henne och pappa kommer och vi kramas alla tre.
...losan och jag fikar med en liten, liten servis av porslin. Hon häller saft i den lilla kannan och säger "Så här kan vi hålla på för alltid!" Saften rinner över och jag ramlar av stolen av skratt!
...annika och jag ligger på en brygga och solen värmer min hud.
...jag och Johnny går från "sjön" och jag vill bara krypa ner under marken och bli jord. Alla de andra gångerna när han måste åka till Hofors och jag tjuter och det gör ont på riktigt. Jag blev lämnad ensam igen!
Ett ögonblick som är så kort kan vara för alltid. Minnen av både glädje och sorg. Det starkaste stannar kvar.
Sitter här med gråten i halsen... Du skriver alltid så fint...
Helena:
Att vi är så blödiga i vår familj och ska gråta jämt! :)Fast det är fan skönt att vi kan tjuta... Tack förresten! Jag har kommit på att det är ju roligt att skriva.
Ella såg att det var du på den ritade bilden! Nanna! sa hon! :)
Jo, det är bra att man kan gråta! :)
Min lilla Ella gumma! Att hon såg det, kul :)
Håller med Helena. Du är svin duktig på att skriva!!! Och jag gillar att ni är så blödiga=P
Losan:
Tack! Jag visste inte att jag var duktig på det förens... typ nu :)Det är tur att vi blöda finns, tänk vad macho det skulle vara annars!
du skriver verkligen jättefint hanna, och gripande.
Anna:
Men tack! det är en ny hobby jag har :)
Ja tänk om alla var som jag hahaha.
Visst inte bara ni Wallinare som är blödiga här sitter jag med tårar i ögonen! Du var visst lite poetiskt lagd, tjejen!!!
Losan:
Om alla vore som du skulle jag ha många vänner och så skulle det inte säljas så många snyftnäsdukar :)
Linda:
Men vad alla producerar tårar! Du får lära din syster hur man gör ;)"Poeten" tackar och niger btw.
Du skriver fint och jag vet vad du menar när det gör ont av att någon lämnar någon, jag förstår inte att det kan göra fysiskt ont av att bli lämnad. Jag hatar den känslan..
Emmie:
Visst är det jobbigt! Mycket underligt när det gör ont i kroppen av en känsla. Men då vet man ju i och för sig att den är äkta och att man tycker mycket om personen i fråga. Så jag hatar den inte, men den är ju samtidigt inte det bästa jag vet...
