Jag och det som finns i mitt liv 08
Jag minns...
...familjen sitter i bilen en sommardag och vi hämtar hem älskade Fanny. Hon är så liten och sitter i Helenas knä och flämtar sådär gulligt med tungan. Min kropp fylls med glädje och kärlek!
...ett sammanbrott och Samuel lyfter upp mig och sätter mig i hans knä. Han tröstar och håller om mig hårt.
...mormors begravning och jag går armkrok med min gammelmoster till bilen. Hon tog tag i min arm och pratade finska med mig, jag förstod inte ett ord men vi gav varandra stöd.
...jag och mina systrar ligger i Helenas säng och vi får alla tre plats under täcket och vi ligger där och fnittar och skrattet bara bubblar i magen.
...min mamma säger ingenting, hon står tyst och bara börjar gråta. Jag kramar om henne och pappa kommer och vi kramas alla tre.
...losan och jag fikar med en liten, liten servis av porslin. Hon häller saft i den lilla kannan och säger "Så här kan vi hålla på för alltid!" Saften rinner över och jag ramlar av stolen av skratt!
...annika och jag ligger på en brygga och solen värmer min hud.
...jag och Johnny går från "sjön" och jag vill bara krypa ner under marken och bli jord. Alla de andra gångerna när han måste åka till Hofors och jag tjuter och det gör ont på riktigt. Jag blev lämnad ensam igen!
Ett ögonblick som är så kort kan vara för alltid. Minnen av både glädje och sorg. Det starkaste stannar kvar.
Jag och det som finns i mitt liv 07
Min bästa vän
Jag kan inte välja en ju! Jag har alltid haft flera bästisar och många vänner, ett par stycken polare och några bekanta. Så när jag såg den här rubriken tänkte jag att jag gör om den:
MinA bästa vänNER
Ska jag räkna upp dem som just nu, idag, ikväll när jag sitter här vi datorn, betyder mest för mig så är det utan inbördes ordning: Louise, Johnny, Emma, Emilie och Helena.
Louise, min Tornado och min homie for life! Vi föddes och växte upp ihop. På högstadiet när allt var jobbigt och man inte visste vem man egentligen var vän med, eller varför man var vän med vissa, gled vi isär. Inte för att hon var en dålig vän (hon var ju bäst!) utan för att vi bodde på varsin sida om vattnet och vi var nog tvungna att "hitta oss själva". Sen när vi hade gjort det så blev det dags för lite Tornadopower igen. Jag älskar Losan för att hon alltid har funnits där, i telefonen eller tågresa/bilresa bort när jag bott långt hemifrån, en promenad eller ett telefonsamtal bort när jag bott nära. Hon är ärlig och jag är ärlig och vi är fan bäst på TV-spel!
Johnny är min bästis för han är min bästalovervänochsjälsfrände. Om ni vill veta mer om honom är det bara att läsa ett tidigare inlägg.
Emma är min fru och speciella vän. Vi lånade bindor av varandra när vi gick i högstadiet och jag önskar att vi hade umgåtts lite redan då också. På gymnasiet blev vi äntligen vänner och jag kunde vara mig själv, Håkan Hellström eller Göran Persson när vi var med varandra. Hon kommer alltid att ha en plats i mitt liv och i mitt hjärta för hon är min bästis och hon inspirerar mig så mycket. För kreativa, det är vi! Vi hade ett band en gång i tiden, "En liten jävla hund", vi gjorde en tidning, "Surikat" men det bästa är nog ändå "Eufemia". Emma finns alltid nära när jag behöver hennes tröst eller hennes skratt. Önskar bara att vi sågs lite oftare och att vi drog igång ett nytt projekt. För när vi är med varandra är ingenting omöjligt!
Emilie och Helena, mina systrar och vänner för livet. Ni får ett eget inlägg senare i bloggen, håll ut!
Jag och det som finns i mitt liv 06
Under dagen har jag sedan: städat inne i badrummet, dammsugit, skurat golven, tvättat, facebookat, ätit tårtan från igår, surat, gått promenad till Netto, skrivit ned en filmidé, satt upp en hylla och en tavla i köket med Johnny, glott på TV, kollat upp saker i Köpenhamn, gjort i ordning ett kollage med Johnny och nu skriver jag ett oerhörd intressant inlägg till min kopiöst intressanta blogg.
